Hur kan man sakna en plats?

 
 
 
 
Hur kan det ha gått så lång tid sedan jag kom hem från mitt utbytesår? Varför har jag inte åkt tillbaka och hälsat på?
Saknar Hawaii, min värdfamilj, vardagen och att få växa som person. Saknar att vakna upp och kunna kliva utanför dörren och rakt in i ett äventyr. Ta på sig ett par flipflop som skaver mellan tårna för att veta att snart kommer jag få ta av mig dom och känna den varma sanden mellan tårna. Spelade ingen roll om det var ett äventyr till Target, en black sand beach eller till vulkan toppen. Dagen var aldrig den andra lik. 
Vänskapsbanden man kan bygga upp på ett år och som man sedan behåller. Man behöver inte höras varje dag, men man vet fortfarande att dom finns där, på andra sidan av atlanten. 
Hade det inte varit en resa på mins 24 timmar hade jag lugnt kunnat sätte mig på ett plan imorgon, packa en carry on med en bikinni, ett par shorts och en t-shirt och spänderat jul och nyår hos dom. 
Har man själv inte upplevt det så tror jag inte att man riktigt kan förstå hur ont i skälen det kan göra. Att tänka tillbaka på kanske ett av sina bästa år. Och veta att man kanske aldrig kommer kunna åka tillbaka. 
#1 - - Olivia:

Klart du kommer åka tillbaka! Men jag förstår att det känns och att du vill dit NUUU! kram