Skolstart

För många är det inte många dagar kvar på deras sommarlov. För vissa är detta till och med deras sista sommarlov. Och jag kommer själv ihåg den där känslan. En känsla jag vill uppleva igen. Jag vill inte bli vuxen än. Jag vill inte börja jobba, spara pengar, hitta en egen lägenhet och skaffa ett helt nytt liv. 
Jag vill tillbaka till skolan. Skolan var en trygghet. Man hade en rutin, man behövde inte tänka på lunch och man träffade människor varje vardag. Nu sitter jag hemma, äter frysmat och försöker lista ut vad jag vill göra i framtiden. Jag vill hitta ett jobb jag brinner för. Ett jobb som får mig att kliva ur sängen på morgonen med ett leende på läpparna. Men hur många är det som gör det egentligen? Samt vad kan JAG tänka mig bli? Vad tycker jag om? Detta är något som ändras varje halvtimme.. Antingen har man turen på sin sida och får ett jobb som man tycker om utan att plugga vidare på. Eller så får man stå där med massa studieskulder om 20 år och fortfarande inte riktigt veta vad man kan tänka sig göra. 
Och på grund av dessa tankar så vill jag bara tillbaka till ett skydd jag hade i hela 13 år. En rutin som man kan utantill. En helt vanlig vardag. 
Men nu efter 13 år i skolan, och ett au pair år som gick åt skogen, måste jag lista ut detta snabbt.. Jag måste lista ut en plan B för min rutin, min vardag. En rutin jag vill må bra av, inte en rutin som får mig att vilja snurra runt och somna om.